Förbundskaptenens dilemma

Med VM-finalen i färskt minne kommer en del frågeställningar till varför det gick som det gick och om Sverige med ett annat mindset hade kunnat vinna finalen. Jag tror det!

Frågor såsom “är Sverige världsledande fortfarande?”, “valdes rätt spelare till truppen och till avgörande spelmoment” eller “hur kunde Kim Nilsson komma med i All Star Team?” är inte relevanta just för den här frågestållningen, utan jag tänker mer på förbundskaptenens dilemma.

Sverige hade vunnit EFT relativt enkelt och Sverige har idag tron att vi fortfarande leder utvecklingen och därmed är världens bästa i innebandy. Om det stämmer vet jag inte, men det som är tydligt är att Sverige inte har vunnit de senaste två världsmästerskapen.

En sak som slår mig är hur man kan få ett land/lag att tona ned förväntningarna och förstå att man inte “åker till en turnering och “hämtar hem” ett guld” – oavsett hur stor favorit man är. Liksom att man inte kan försvara ett guld , kan man inte hämta hem ett guld man redan vunnit. Då skulle inte turneringen behöva spelas, eller hur?

Man hör ibland att man ska försvara ett guld. Varför ska man göra det? Ett guld man vunnit är redan vunnet. Det är , vad jag förstår, ett NYTT guld man spelar om.

Är detta då viktigt?

Ja, med tanke på att vinna en titel är positivt medan att förlora något man egentligen redan har vunnit är negativt så tror jag till viss del att det kan ha påverkat de svenska spelarna. Det syntes ganska tydligt under finalen där Sverige i det underläge man kom inte var beredda att tävla om segern. Man uppträdde nervöst och, helt ärligt, ganska fegt och med icke-angreppspsyke.

ör mig blev det tydligt att Sverige var i ett negativt mindset när man i de utmärkta reportage som gjordes av media hörde förbundskaptenen säga till målvakten Tegner, typ. “red ut det här åt oss” inför straffavgörandet i semifinalen. Nu gjorde han det men det kan visa på att synsättet ändå är att vinna något som redan är vunnet. Nästa dilemma som han stod inför är också att välja att antingen köra på det han trott på innan eller att testa halvnya konstellationer beorende på hur matchen gick. De (Falun)-spelare som skulle bära laget gjorde inte det medan några av de som avgjorde semifinalen inte heller fick förtroendet .Det blev en slags mix av båda som inte gick hem vilket jag tror kommer att vara föremål för viss kritik och visar egentligen på att innebandyns bekymmer är att Sverige mot alla andra lag än mot Finland och i semifinalen kunde ställt upp laget nästan hur som helst och det skulle ändå sett ut att fungera. Därför blir det inget test. Jag tror att Mikael Hill imorgon tänker att han borde gjort antingen eller .Antingen kört vidare på det han trodde på från början eller att ändra (tidigare) med andra konstellationer. Helst något han testat tidigare. Vad tycker ni?

Eftersom man som coach inte kan förutse framtiden utan bara göra det som statistiskt verkar lämpligast så skulle det vara intressant att höra hur Sveriges ledning tänkte. För det går ju inte att dra till med världens sämsta uttryckt. Jag gick på min fingertoppskänsla (för som alla vet är det bara något som förklarar ett beslut i efterhand som lyckat)

För sjävklart var nog Mikael en av de i hela Sverige som mest ville ta hem guldet. Han och Sveriges bästa spelare som deltog är inte bara besvikna över silvret utan även över sina egna prestationer. För faktum är…

Finland är världens bästa innebandynation när det är VM.

… i alla fall just nu.

Sedan trodde jag innebandyn hade kommit längre än att ledare tar av sig sin silvermedalj (likt juniorkronorna, men deras försvar är att de är just juniorer) vid prisceremonin. För att citera en fotbollscoach på glid (Mourinho). Visa lite respekt för turneringen.

Bit ihop och acceptera förlusten. Först då kan Sverige bli världsledande igen.

Svicke 

Kommentera

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.